Rädslan och Ruter, ett (sam)spel med toner

Norrmännen gillar Sverige. Det har jag nämnt innan. Mycket svensk musik spelas på radion. Det senaste har Andreas Grega spelats flitigt här uppe med sin låt Rädslan. Den gillar jag. Sen finns det ett samarbete mellan Grega och ett norskt band vid namn Karpe Diem (fånga dagen men de har stavat det lite fel^^) och låten heter Ruter. Grejen men Ruter är att Grega är men och gästspelar lite, och det blir en härligt re-mix där Rädslan kommer in ibland. Och ja, jag blir faktiskt lite rädd själv måste jag erkänna. Att man kan få lov att förstöra en sådan underbar låt, som Rädslan faktiskt är, genom att blanda hela skiten med norska. Det är som i poker, de bluffar sig fram. Ett ypperligt exempel på varför vi svenskar inte spelar mer norsk musik på våra radiostationer. Svenskarna är helt enkelt bättre!! Se själva;




Slutet gott?

Nja, jag vet faktiskt inte. Inte så sött i alla fall. All good things comes to an end! Och slutet har börjat närma sig. Om två veckor kommer min mormor och morfar hit. Sen åker jag med dem ner till Göteborg, är där i en vecka och sen tillbaka till Ålesund. Då har jag ganska exakt tre veckor kvar i Norge innan det är dags att flytta tillbaka till Sverige. Och det är något jag kommer att göra med väldigt blandade känslor. Det finns inget egentligen som håller mig kvar i Ålesund men jag har kommit att älska byn, människorna. Jag går hem om nätterna, tittar på stjärnorna, månen och fjällen och bara älskar min tillvaro i stillheten. Fem riktiga jobbveckor igen, fem... det är ingenting och jag har smått panik. Norge har varit som en enda lång semester för mig. Konstig sak att säga med tanke på hur mycket jag jobbat. Men jag har hela tiden sett det som en paus från livet, från skolan, från min framtid. För jag har ingen framtid i Ålesund. Det har jag hela tiden vetat och det har orsakat lite smärta. Och just för att jag vet att jag ska åka igen har jag kunnat acceptera min lite knasiga tillvaro och kommit att älska den. För jag vet att förändringen kommer. Den finns där och den närmar sig just nu med stormsteg.

Ålesund är allt jag inte önskar av livet men allt det ligger mig varmt om hjärtat just nu... 

Livet har sina goda stunder


Ja, McDonalds signaturmelodi från 90-talet stämmer fortfarande. Inte för att alla goda stunder finns på Donken men många utav de goda stunder som jag har haft de senaste 7 månaderna fanns där. Hur kan jag egentligen trivas så bra med mitt arbete är en fråga jag ofta får… eftersom mitt jobb betraktas som ett monotomt arbete, trist, och dåligt betalt? Jag har tänkt lite på det och för det första så är det inte ett dåligt arbete alls. Det krävs lite finess och inlärning innan man får det till, ungefär som att cykla. För det är mycket att hålla reda på i början. Ibland säger folk till mig att de skulle kunna servera en meny i sömnen även om de aldrig jobbat på McDonalds. Kanske de skulle klara av det men inte i mitt tempo och definitivt inte i sömmen för på McDonalds går det inte att sova. Det är alltid något som piper. Sen har jag underbara arbetskollegor som gör att jobbet känns toppen. Det är inte ofta vi har det trist. Ibland när jag jobbat mycket kan jag bli lite less på att jobbet inte är så varierande. Men idiotiska kunder brukar snabbt ändra på det. Och dessutom vet jag att detta inte är något jag kommer att hålla på med i evigheter. Det är ett tillfälligt jobb och liv som jag har börjar att se slutet på. Angående lönen så har jag inte en chans att tjäna lika bra i Sverige som jag gör här. Ja, livet har verkligen sina goda stunder. Och mitt liv här i Norge har varit och är en enda lång, lugn och go stund. Jävligt bra reklam måste jag säga!  


Här har vi mig och några få från jobbet en solig dag i oktober


To be or not to be (that is the question)



Olivolja

Ja, en lite udda rubrik kanske men olivoljan involverades i min dag idag. Men det kommer vi till sen...

Haft en lång dag idag. Jobbade över för vi var två man kort på jobbet. Jobbat nio timmar idag. Gör mig inte så mycket men lite synd att jag missade det mesta av dagsljuset då det var den första soliga dagen på dagar. Efter jobbet gick jag och Ingvild till mataffären och jag fick handlat inför de kommande dagarna.  

Åter till olivoljan. På väg hem från mataffären lyckades jag krossa flaskan med olivolja. Ergo gick med två fullpackade plastpåsar varav den ena hade en liter olivolja på botten. Trevligt. Sen när jag skulle ta upp flaskan skar jag mig på fyra fingrar varav två började blöda... mycket. De andra kom det bara några droppar från. Klantig värre är jag. Fick en trevlig kvällstur med Ingvild i alla fall tillslut efter det att jag plåstrat om mina stackars fingrar med Anakin plåster (oyeah!). 

Mycket händelserik dag... hehe!   

A dream is a wish your heart makes

Det finns dagar då jag drömmer. Eller det blev fel, jag drömmer alla dagar (nätter), men det finns dagar då jag bara drömmer. Dagar då jag glömmer världen och lever i mig själv. Det kan gå timmar innan jag blir medveten om omvärlden igen. Sådan har jag varit sedan barnsben. Men vad drömmer jag om... väldigt olika. Framtiden mest tror jag. Eller ska vi kalla det fantasier... men det är väl egentligen inte mycket skillnad på en dagdröm och en fantasi om vi bortser från ordvalet. Om nätterna drömmer jag nu ofta om cheese, och motorcyklar av någon anledning. Drömmar är människor sätt att bearbeta saker tror jag. Framtiden känns lite lättare om man har en positiv bild av vad som kommer att ske. Under natten går vi igenom känslor som dykt upp under dagen och dessa utvecklas till drömmar som vi kommer ihåg eller kanske inte kommer ihåg. Jag vet i alla fall oftast i drömmar att jag drömmer. Pippi sa det en gång till mig i väldigt tidig ålder och sedan dess har jag varit en medveten drömmare. Skämt åsido. Och jag drömmer i färg.

"I have a dream!" Det sa Martin Luther King. Ord som jag ofta återkommer till. (Jävligt bra tal och är du som läsare inte insatt rekommenderar jag att du googlar det bums.) Jag vet inte varför, men det var väl något som han sade som förändrade liv, det känns. Att en gemensam dröm kan ha en sådan slagkraft. Han bearbetade sin livssituation och omarbetade den genom att ha en dröm. Han kom att med sina ord att förändra något för väldigt många människor som tidigare var i en svår situation. (Om man nu kan kalla de svartas begränsningar i samhället för en situation. En mardröm snarare.) Att drömmar är bra kan vi därför lätt konstatera. John Lennon sa "A dream you dream alone is only a dream. A dream you dream togheter is reality". Imagine that!! (säger jag, höhö) De är så världen förändras, genom drömmar. Genom att människor har en önskan att åstadkomma något, något nytt. Även Hitler hade en dröm om att Tyskland skulle bli något slags megarike. Och se vad hans drömmar resulterade i när han satte ord på dem och fick anhängare. Mäktiga saker det här med drömmar kan vi konstatera. John Lennon han var en dreamer but not the only one. Och det som är lite komiskt i det hela är att alla dessa tre män jag tagit som exempel fick betala med sina liv för sitt drömmande. Under olika omständigheter dock men jarajara shitishit, ni förstår.

Jaja, nu får det vara nog om mitt tjafsande om drömmar. Just nu är det dags för mig att ta en dust med John Blund som ska skicka mig till drömmarnas land. En sak till bara… jag vågar drömmar av en anledning, för att det ger resultat. Askungen tillexempel hon måste ha drömt om mycket under sin slitsamma uppväxt. Och hon får ju sin prins... ett lyckligt slut, ett avslut på en dröm, och en uppfylld önskan. Så jag vill tro att drömma lönar sig i längden, att önskningar slår in. Det är en dröm som jag har. Även om jag nu kanske inte är villig att betala med mitt liv för att mina personliga drömmar ska slå in. Men ett lillfinger kanske?
 




























Nyheter... utan nyhetsvärde!

När jag tillbaka på bloggen igen. Hej hå, jag är så dålig på det här med att uppdatera. Jag minns en gång i tiden då jag hade en blogg som jag faktiskt uppdaterade... men det var längesedan.

Tio nya saker som har hänt mig sedan sist
1. Jag har varit på tur till Sverige (oj vad jag flyger och far)
2. Jag har fyllt 20 år (jippi, hurra för mig)
3. Jag har äntligen läst ut Millennium trilogin (nu ska jag se filmerna)
4. Jag har blivit kidnappad (av mina älsklingar så det var inte så illa)
5. Jag har konstaterat att min postman är en skogstomte (inte akrobat eller lindansare)
6. Jag har gett min fina vita matta en stor fet tefläck (inte vackert!)
7. Jag har kommit på att Ålesund är en liten håla (biograferna inte visar Remember me)
8. Jag har shoppat lite (MQ finns inte i Norge så fick passa på)
9. Jag har fått minst tre nya brännskador (klantig värre)
10. Jag är hel igen...

It’s a world of warcraft


Oho för att satsa det sista på mirakel

Hej igen! Det var ett tag sedan sist. Största anledningen är att jag inte har ngt internet hemma. Så jag sitter just nu på jobbet, efter jobb och tråkar mig på nätet för första gången på en vecka. Det går att överleva i vårt moderna samhälle utan internet, tv, tvättmaskin, kaffekokare, dammsugare... hehe.

Vad är nytt sedan sist då? Jag har varit på en underbar tur till London för att hälsa på mina älsklingar Joppe och Birdie. Hur mysigt som helst med massor av skratt, lite shopping, bio, fika och bara umgås.

I påsk har jag jobbat, med fint tillägg på lönen... och varit två svängar på byn. Alltid kul att få dansa lite.

Förövrigt så har jag börjat lyssna på Håkan, verkligen lyssna på Håkan alltså. Det har jag aldrig gjort innan och nu fattar jag inte varför. Han är helt underbar.

Här kommer lite bilder från London då också =)


RSS 2.0