Det finns dagar då jag drömmer. Eller det blev fel, jag drömmer alla dagar (nätter), men det finns dagar då jag bara drömmer. Dagar då jag glömmer världen och lever i mig själv. Det kan gå timmar innan jag blir medveten om omvärlden igen. Sådan har jag varit sedan barnsben. Men vad drömmer jag om... väldigt olika. Framtiden mest tror jag. Eller ska vi kalla det fantasier... men det är väl egentligen inte mycket skillnad på en dagdröm och en fantasi om vi bortser från ordvalet. Om nätterna drömmer jag nu ofta om cheese, och motorcyklar av någon anledning. Drömmar är människor sätt att bearbeta saker tror jag. Framtiden känns lite lättare om man har en positiv bild av vad som kommer att ske. Under natten går vi igenom känslor som dykt upp under dagen och dessa utvecklas till drömmar som vi kommer ihåg eller kanske inte kommer ihåg. Jag vet i alla fall oftast i drömmar att jag drömmer. Pippi sa det en gång till mig i väldigt tidig ålder och sedan dess har jag varit en medveten drömmare. Skämt åsido. Och jag drömmer i färg.

"I have a dream!" Det sa Martin Luther King. Ord som jag ofta återkommer till. (Jävligt bra tal och är du som läsare inte insatt rekommenderar jag att du googlar det bums.) Jag vet inte varför, men det var väl något som han sade som förändrade liv, det känns. Att en gemensam dröm kan ha en sådan slagkraft. Han bearbetade sin livssituation och omarbetade den genom att ha en dröm. Han kom att med sina ord att förändra något för väldigt många människor som tidigare var i en svår situation. (Om man nu kan kalla de svartas begränsningar i samhället för en situation. En mardröm snarare.) Att drömmar är bra kan vi därför lätt konstatera. John Lennon sa "A dream you dream alone is only a dream. A dream you dream togheter is reality". Imagine that!! (säger jag, höhö) De är så världen förändras, genom drömmar. Genom att människor har en önskan att åstadkomma något, något nytt. Även Hitler hade en dröm om att Tyskland skulle bli något slags megarike. Och se vad hans drömmar resulterade i när han satte ord på dem och fick anhängare. Mäktiga saker det här med drömmar kan vi konstatera. John Lennon han var en dreamer but not the only one. Och det som är lite komiskt i det hela är att alla dessa tre män jag tagit som exempel fick betala med sina liv för sitt drömmande. Under olika omständigheter dock men jarajara shitishit, ni förstår.

Jaja, nu får det vara nog om mitt tjafsande om drömmar. Just nu är det dags för mig att ta en dust med John Blund som ska skicka mig till drömmarnas land. En sak till bara… jag vågar drömmar av en anledning, för att det ger resultat. Askungen tillexempel hon måste ha drömt om mycket under sin slitsamma uppväxt. Och hon får ju sin prins... ett lyckligt slut, ett avslut på en dröm, och en uppfylld önskan. Så jag vill tro att drömma lönar sig i längden, att önskningar slår in. Det är en dröm som jag har. Även om jag nu kanske inte är villig att betala med mitt liv för att mina personliga drömmar ska slå in. Men ett lillfinger kanske?