Jag försov mig imorse. Det händer ibland. Klockan ringer, jag vaknar, stänger av, somnar om. En evig uppvakningscirkel som inträffar varje morgon. Tricket är att inte stänga av klockan utan snooza... det går bra, ibland. Inte idag. Idag försov jag mig. Fick lite panik. Första åtgärden i ett sådant läge är att sätta på kaffet. Det fungerar alltid, och efter det börja ta itu med dagen. Slängde i mig en banan, och på med lite smink. Plötsligt ringer telefonen. Mitt i min morgonstress ringde de från elbolaget. Lite otippat. Informationen jag får... vi kommer och kollar på din elektriska utrustning om 10 minuter. Okej. Fick lite mer panik. Där står jag i morgonrock, oklädd, halvsminkad, inte intagit kaffe än, i en förfärligt!! stökig lägenhet och väldigt sent ute. Fan. Prioritet nummer ett, kläder. Prioritet nummer två, lägenhet. Prioritet nummer tre, smink. Prioritet nummer fyra, kaffe. När någon elva minuter senare ringer på dörren öppnas den för en pratglad gammal elektriker. I det läget är jag färdigklädd, fullt sminkad. En helt ”lugnt” person som öppnar dörren till en städad lägenhet. Han gör sedan sitt jobb i snigelfart. Dricker mitt kaffe i high speed. Och det komiska i hela denna otroligt jagade situation är att den pratglada elektrikern kommenterar (i allt sitt prat) vilken fin och välstädad lägenhet jag bor i! Så bra ordning jag har på alla mina skor. Och att det är förvånansvärt många människor som har det väldigt stökigt hemma. Jag bara ler och säger att jag gillar att ha ordning på mina saker. Inombords dör jag av skratt. Dagen rullar på, jag tar farväl av en elektriker och stressar Off to work!

Efter flera år av, jag ska... har jag äntligen gjort något som jag så här i efterhand anser borde ha skett för längesedan. Jag har läst boken Män som hatar kvinnor. Och det är jag nog inte ensam om. Män som hatar kvinnor är en väldigt beläst bok och till och med filmatiserad om någon nu skulle ha missat det. Grejen är att boken inte har lockat mig alls innan. Deckare eller vilken liknande kategori den nu hamnar under har inte tilltalat mig sedan jag var 11 och huvudpersonen hette Kitty. Och jag har vägrat se filmerna med motiveringen att jag vill läsa böckerna först. Nu har jag alltså läst första boken och jag var som fastklistrad efter några kapitel. Stieg Larsson är en utmärkt författare!! Så det finns bara en sak att säga; läs!

Efter ett litet uppehåll här på bloggen är jag nu tillbaka både här och i Norge. Firandet av julen och det nya året i Sverige var supermysigt i år då det har legat snö på marken. Har även varit underbart att få träffa min kära familj och mina älskade vänner. Man upptäcker hur mycket man saknat någon när man ses igen. Det blev två veckor fyllda med mycket skoj, mat, godis, jul, paket, bio, tv och trevligt sällskap.

Väl hemma i Norge igen visar det sig att här uppe i Ålesund ligger det nog minst 40 cm snö. Det var inte kul att dra, och då menar jag verkligen dra resväskan framåt under stora delar av den korta sträcka det är mellan mitt boende och bussterminalen. Men fy fan, idag kändes inte den sträckan kort. Rullväskor ska ju rulla men det fungerar inte riktigt när det är snö i vägen, eller rättare sagt på vägen. Det var hemskt!

Imorgon går jag tillbaka till vardagen och det ska faktiskt bli ganska skönt det med. Nu har jag bott ganska exakt halva tiden som jag ska i Norge och det har gått fort. Och jag har alltid gillat våren bättre än hösten. Även om det nu må vara vinter är vi ju ändå inne på vårterminen. Livet går mot ljusare tider, och det bokstavligt!