Nja, jag vet faktiskt inte. Inte så sött i alla fall. All good things comes to an end! Och slutet har börjat närma sig. Om två veckor kommer min mormor och morfar hit. Sen åker jag med dem ner till Göteborg, är där i en vecka och sen tillbaka till Ålesund. Då har jag ganska exakt tre veckor kvar i Norge innan det är dags att flytta tillbaka till Sverige. Och det är något jag kommer att göra med väldigt blandade känslor. Det finns inget egentligen som håller mig kvar i Ålesund men jag har kommit att älska byn, människorna. Jag går hem om nätterna, tittar på stjärnorna, månen och fjällen och bara älskar min tillvaro i stillheten. Fem riktiga jobbveckor igen, fem... det är ingenting och jag har smått panik. Norge har varit som en enda lång semester för mig. Konstig sak att säga med tanke på hur mycket jag jobbat. Men jag har hela tiden sett det som en paus från livet, från skolan, från min framtid. För jag har ingen framtid i Ålesund. Det har jag hela tiden vetat och det har orsakat lite smärta. Och just för att jag vet att jag ska åka igen har jag kunnat acceptera min lite knasiga tillvaro och kommit att älska den. För jag vet att förändringen kommer. Den finns där och den närmar sig just nu med stormsteg.

Ålesund är allt jag inte önskar av livet men allt det ligger mig varmt om hjärtat just nu...