Det började en dag i september. Jag skaffade en brevlåda, registrerade min adress och posten började trilla in. En bra brevbärare har jag. Min låda är alltid fylld av reklam. Det älskar jag. Reklam är underbart. Tryckt på billigt papper med ett skrikigt budskap, vill att jag ska köpa. Har aldrig mött min postman. Det gör mig lite ledsen. Han gör ett bra jobb... det har jag redan nämnt va? Men om vi skulle mötas borde jag då le? Eftersom han delar ut min post har vi ju någon form av relation. I alla fall har han börjat inleda någon form av bekantskap med mig den senaste veckan. I måndags fick jag en röd liten lapp som informerade mig om att det var för mycket snö framför min postkasse... min postmans jobbiga jobb blir lite jobbigare tack vare detta. Min plikt som ägare till en brevlåda är att ta bort snön. Orka, palla liksom! Idag fick jag ett helt brev, handskrivet, där min postman skäller ut mig för att jag inte tagit bort snön och att han riskerar att bryta både händer och ben i sina försök att nå min brevlåda. Brevet från brevbäraren avslutas med att han informerar om att han inte är någon akrobat eller lindansare (helt seriöst, detta är sant). Hade jag aldrig kunnat lista ut med tanke på att han har problem med att ta sig över en liten snövall för att nå min brevlåda. Han skulle dö dagligen på cirkus. Fin relation vi har va? Min postman och jag <3